“Olikheter men inte splittring” Erfarenheter av interkulturella relationer

Innan du börjar läsa:

Ursprung av artikeln:
Denna artikel, översatt från min thailändska blogg skriven under Thailands stora demokratiska protester år 2020, syftar till att göra läsarna medvetna om de problem som har lett till dessa krav på demokrati i ett land som länge tros vara demokratiskt.

Syfte för svenska läsare:
Utgångspunkten för min blogg berör ämnen om thailändska kvinnor och thailändsk massage. Många thailändska kvinnor är missgynnade av äldre kulturella normer och fördomar. Missuppfattningar om thailändska kvinnor och förvrängningar av thailändsk massage är vanliga, vilket leder till orättvisa domar och dålig behandling. Denna artikel tjänar som en guide till att förstå det thailändska samhället som helhet, utan att fördomsfullt döma thailändska individer baserat på partiell kunskap.

Innehåll i min blogg:
Medan jag diskuterar olika problem inom Thailand, är dessa problem rötterna till huvudämnena som tas upp. Även om Thailand står inför interna utmaningar, förblir landet fredligt och välkomnande för turister, med thailändska människor som uppskattar utländska besökare och de positiva aspekterna av deras hemland.

**********************************************************************

ARTIKEL ÖVERSATT FRÅN EN THAILÄNDSK BLOGG TILL SVENSKA

Tio år tillbaka i tiden, när jag hade bott i Sverige i ungefär två år, upplevde jag och min make stora skillnader och splittringar till den punkt där vi inte kunde acceptera eller kompromissa med varandra. Erfarenheter från den tiden lärde mig att uttrycket ‘olikheter men inte splittring’, vilket nyligen har blivit populärt i mitt födelseland, har använts länge här och har blivit en del av kulturen.

Under de senaste 10 åren har den politiska situationen i Thailand lett till att människor tydligt delats in i två olika tankebanor, vilket har skapat en strömning av ‘olikheter men inte splittring’. Under min tid i Sverige har jag upplevt en öppen acceptans för olika åsikter i ett samhälle som är mycket annorlunda.

Familjer från två olika kulturer består av två personer med olika ,livsbakgrunder och kulturer. För att undvika splittring i dessa skillnader krävs det kärlek, förståelse, respekt och empati. Men när två personer har olika vägar och mål, både olika och splittrade, nås till slut en punkt där man måste gå skilda vägar, precis som i min familj. Då mitt barn fortfarande var liten, är det vanligt i Sverige att när makar med små barn separerar, delar de på vårdnaden om barnet, oftast varannan vecka.

En svensk vän till min make, vars familj och vår har varit vänner sedan jag flyttade till Sverige, uttryckte sin åsikt till mig ‘Jag tror att barnet bara borde vara hos dig.’ Det innebar att barnet borde bo endast hos modern utan att dela med fadern. Han ansåg att faderns vissa beteenden inte var lämpliga för barnuppfostran. Jag tog upp denna åsikt till min före detta make under våra diskussioner ‘Även din vän tycker att barnet inte borde vara med dig.‘ Det var ett djupt önskemål att han skulle inse att han behövde förändras för vår familjs skull.

Jag var orolig för att berätta för min före detta make vad hans vän hade sagt, eftersom jag var rädd att det skulle orsaka en splittring mellan dem. Men med blandade känslor och en känsla av ensamhet i Sverige, och en längtan efter att ha någon på min sida, sa jag det till slut.

Istället för att han skulle bli arg på sin vän, sa han till mig, ‘Det är bara hans åsikt. Han har rätt att tänka vad han vill, men det är inte ett slutgiltigt beslut.‘ Detta lärde mig att även min före detta make förstår att ‘olika åsikter inte är fel.’ Efter att allt var över, hände det jag oroade mig för aldrig. De bråkade inte och blev inte ovänner. De är fortfarande goda vänner.

Jag observerade också att många fraser som svenskar använder i sitt dagliga liv, visar deras beredskap att acceptera andras åsikter. Till exempel säger de ‘Det är bara min åsikt, men...’, ‘Som jag ser det…‘, ‘För mig...’, ‘Enligt min åsikt…‘, ‘Du behöver inte om du inte vill, ‘du får göra som du vill‘ eller ‘om du vill‘.

Från den lilla erfarenheten i min familj, och genom att observera och lära av livsstilen, kulturen och uttrycken hos det svenska folket, jämfört med de konflikter som vi thailändare möter på grund av olika åsikter, uppstod frågor hos mig…

Vi människor styrs, instrueras, eller indoktrineras med olika värderingar genom utbildningssystem, traditioner, kultur och det politiska och sociala systemet i varje land. Att acceptera olika åsikter är en grundläggande princip i demokratin, eftersom det är viktigt att ha en dialog, utbyta idéer och respektera olika perspektiv.

Levnadssättet hos svenska folket bygger på att acceptera olika åsikter. Denna kultur är djupt rotad i samhället och gör att åsiktsskillnader inte blir konflikter, utan istället en kreativ drivkraft. Ur mitt perspektiv är detta en av flera viktiga faktorer som gör att Sverige kan fortsätta att existera utan splittring och konflikter, baserat på de skillnader och mångfald som finns i samhället.

I det thailändska samhället är vi uppfostrade att tro att vuxna oftast har rätt på grund av deras större erfarenhet. Därför lär sig barn att lyda och inte ifrågasätta vuxna. När ett barn försöker förklara sin synpunkt, ses detta ofta som att argumentera, vilket kan påverka deras värde negativt, exempelvis genom att de betraktas som olydiga eller envisa. Detta leder till att vi håller fast vid våra egna åsikter och kan leda till konflikter.

Trots att vi har lärt oss att Thailand är en demokrati, har vi inte fullständigt inpräntat att respektera olika åsikter, vilket påverkar vårt sätt att hantera samhällskonflikter. Att acceptera olika åsikter är grunden för demokrati, men frågan kvarstår: Har vi verkligen lärt oss att förstå denna princip fullt ut? Leder dessa levnadssätt oss verkligen mot demokratins mål?

Det här är bara vad jag tycker utifrån mina egna erfarenheter. Jag ser fram emot att höra dina åsikter om detta ämne. Tveka inte att dela dina tankar, vare sig du håller med eller inte, i kommentarerna. Det är alltid berikande att få höra olika perspektiv på att leva mellan två kulturer och länder. Men nu måste jag tyvärr avsluta. Vi hörs!